Love is in the air - Del 1
Jag kom äntligen hem från ett härligt år utomlands. Att jag åker tillbaka är ett faktum. Jag vet det! Hela jag känner det, ända ut i tåspetsarna. Någon dag åker jag tillbaka, någon dag, Indonesien och öarna i Oceanien är min plats här i livet och det vet jag.
Lika snabbt som jag landat, kom mina föräldrar och hämtade upp mig och lika snabbt som jag kommit hem åker jag vidare till grillfesten hemma hos en vän. Där hälsade jag på alla jag kände, men hamnade ändå med en del av mitt kära kompis gäng. Madeleine som jag kommer bäst överens med, tog ett glas champange och vi drog oss undan. Vi skämtade så att skrattet kunde höras på långa vägar. Efter att höra allt skvaller om hennes liv, nya pojkvännen, jobbet och hennes nymålade naglar med ett par matchande nya skor, drog vi oss ifrån den stora massan som samlats av både unga och gamla.
Därefter hamnade jag i sällskap med en gammal bekant från förr, vi började pratade lite om vad vi gjort det senaste, men i denna stund, började jag tänka mer än vad jag brukar. Det var något med han här som jag inte tänkt på innan. Jag insåg hur sjukt snygg han var och jag stod här och pratade med honom. Jag blev nästan helt stel, nervositeten ökade och jag blev som en annan person. Jag kunde väl inte ha känslor för denna kille eller kunde jag? Nej, nej kommer aldrig hända!!
- Hej det var längesen, sa han.
- Hej sa jag, och funderade på om jag skulle hälsa med en kram eller typ en liten klapp på ryggen.
Mitt i allt inser jag vilket osäkert intryck jag säkert ger i denna stund, antagligen någon konstig min eller så, men räddade situationen snabbt och jag bara ler lite glatt mot honom i nästa stund.
Jag tittade mig runt och fick känslan att hela hans släkt tillhör min väns familjevänner. Såg lite blickar, då någon kan ha hunnit notera min osäkerhet och dumma min, dock inte med mer nyfikenhet än att de vände sig bort och fortsatte prata med deras mingel granne.
Vi fortsatte iallafall.
- Så du mår bra, frågade han.
- Ja! hur mår du själv, svarade jag.
- Det är fin fint, sa han och fortsatte. - Kul att se dig igen, hur är det med dina bröderna, frågade han.
- Det är bara bra, de eller en pluggar i Lund och den andra började nyss på handels i Stockholm, svarade jag och hoppas att jag inte gjorde bort mig.
- Låter fantastiskt och läser du också, frågade han som om det var det mest självklara.
Jag inser då hur långt ifrån varandra vi står i vissa frågor, jag hade nyss svarat honom som att det mest självklara här i världen är att plugga på topp universitet. dumt nog hade jag själv inte det i min plan här i livet. Men sluta tänk så mycket, du vill ju inte plugga, när blev det så viktigt och nästan pinsamt att säga att du åkte utomlands för att driva dina sociala medier. Du valde ett mer resande entreprenörs liknande liv, än att vara akademiker typ. Läsa har aldrig varit din grej, skit! Vad ska jag svara?
- Ärligt så har jag inte pluggat mer än en kurs i höstas, jag åkte utomlands och startade eget, efter att ha skapat mig en stor följar skara på mina sociala medier, sa jag och lossades vara lite stolt. Okej så illa blev det ju inte.
- Oj, låter kul, tjänar du bra eller reste du bort för nöjes skull, frågade han med ett sött leende på läpparna och ett litet höjt ögonbryn.
- Så jag klarar mig, sparar även en del, kommer väl tröttna någon dag och flyttar hem. Då uppskattar jag nog de sparade pengarna som jag kan använda för att investera i en egen lägenhet, sa jag och börjar slappna av.
Det blev tyst en stund. Jag funderade på om jag hade gjort bort mig eller vad hade hänt? Var det så att han bara ville höra hur jag hade det och vad jag gjort om dagarna och sedan gå vidare till någon annan och prata med dem?
Jag var för osäker för att fortsätta jag vill tillbaka till Madeleine! Det kändes som att han typ visste det som att han kunde läsa mina tankar, så han funderade på att säga något, hans mun öppnade sig som att han vill säga något, men inget kom ur hans mun. Ska jag typ gå och säga vi ses? Nej jag vet inte. Men vad håller du på med sluta tänka, sluta analysera, omg håller jag typ på att bli kär i typ snyggaste killen någonsin här eller? Han kommer ifrån en fin familj. Tro inte du har en chans, det kommer aldrig hända!
Tystnade kändes efter ett tag lite konstig. Vad ska hända nu?
Fortsättning följer, och tro mig det vill ni inte missa...
Lika snabbt som jag landat, kom mina föräldrar och hämtade upp mig och lika snabbt som jag kommit hem åker jag vidare till grillfesten hemma hos en vän. Där hälsade jag på alla jag kände, men hamnade ändå med en del av mitt kära kompis gäng. Madeleine som jag kommer bäst överens med, tog ett glas champange och vi drog oss undan. Vi skämtade så att skrattet kunde höras på långa vägar. Efter att höra allt skvaller om hennes liv, nya pojkvännen, jobbet och hennes nymålade naglar med ett par matchande nya skor, drog vi oss ifrån den stora massan som samlats av både unga och gamla.
Därefter hamnade jag i sällskap med en gammal bekant från förr, vi började pratade lite om vad vi gjort det senaste, men i denna stund, började jag tänka mer än vad jag brukar. Det var något med han här som jag inte tänkt på innan. Jag insåg hur sjukt snygg han var och jag stod här och pratade med honom. Jag blev nästan helt stel, nervositeten ökade och jag blev som en annan person. Jag kunde väl inte ha känslor för denna kille eller kunde jag? Nej, nej kommer aldrig hända!!
- Hej det var längesen, sa han.
- Hej sa jag, och funderade på om jag skulle hälsa med en kram eller typ en liten klapp på ryggen.
Mitt i allt inser jag vilket osäkert intryck jag säkert ger i denna stund, antagligen någon konstig min eller så, men räddade situationen snabbt och jag bara ler lite glatt mot honom i nästa stund.
Jag tittade mig runt och fick känslan att hela hans släkt tillhör min väns familjevänner. Såg lite blickar, då någon kan ha hunnit notera min osäkerhet och dumma min, dock inte med mer nyfikenhet än att de vände sig bort och fortsatte prata med deras mingel granne.
Vi fortsatte iallafall.
- Så du mår bra, frågade han.
- Ja! hur mår du själv, svarade jag.
- Det är fin fint, sa han och fortsatte. - Kul att se dig igen, hur är det med dina bröderna, frågade han.
- Det är bara bra, de eller en pluggar i Lund och den andra började nyss på handels i Stockholm, svarade jag och hoppas att jag inte gjorde bort mig.
- Låter fantastiskt och läser du också, frågade han som om det var det mest självklara.
Jag inser då hur långt ifrån varandra vi står i vissa frågor, jag hade nyss svarat honom som att det mest självklara här i världen är att plugga på topp universitet. dumt nog hade jag själv inte det i min plan här i livet. Men sluta tänk så mycket, du vill ju inte plugga, när blev det så viktigt och nästan pinsamt att säga att du åkte utomlands för att driva dina sociala medier. Du valde ett mer resande entreprenörs liknande liv, än att vara akademiker typ. Läsa har aldrig varit din grej, skit! Vad ska jag svara?
- Ärligt så har jag inte pluggat mer än en kurs i höstas, jag åkte utomlands och startade eget, efter att ha skapat mig en stor följar skara på mina sociala medier, sa jag och lossades vara lite stolt. Okej så illa blev det ju inte.
- Oj, låter kul, tjänar du bra eller reste du bort för nöjes skull, frågade han med ett sött leende på läpparna och ett litet höjt ögonbryn.
- Så jag klarar mig, sparar även en del, kommer väl tröttna någon dag och flyttar hem. Då uppskattar jag nog de sparade pengarna som jag kan använda för att investera i en egen lägenhet, sa jag och börjar slappna av.
Det blev tyst en stund. Jag funderade på om jag hade gjort bort mig eller vad hade hänt? Var det så att han bara ville höra hur jag hade det och vad jag gjort om dagarna och sedan gå vidare till någon annan och prata med dem?
Jag var för osäker för att fortsätta jag vill tillbaka till Madeleine! Det kändes som att han typ visste det som att han kunde läsa mina tankar, så han funderade på att säga något, hans mun öppnade sig som att han vill säga något, men inget kom ur hans mun. Ska jag typ gå och säga vi ses? Nej jag vet inte. Men vad håller du på med sluta tänka, sluta analysera, omg håller jag typ på att bli kär i typ snyggaste killen någonsin här eller? Han kommer ifrån en fin familj. Tro inte du har en chans, det kommer aldrig hända!
Tystnade kändes efter ett tag lite konstig. Vad ska hända nu?
Fortsättning följer, och tro mig det vill ni inte missa...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Grymt bra! Fortsättning please!
Trackback
