Love is in the air - Del 2
Efter en tid när jag fått samla mina tankar så frågar han mig något
Är han seriös?
- Gillar du stora familjer, frågade han och fortsatte, jag kommer ifrån en något större familj eller jag har typ 5 syskon, och han inser att han kan ha sagt lite för mycket. Helt ärligt skulle jag påstå att om han planerar att bli ihop med mig och ha en familj med mig var han något tidigt med att ta upp frågan om barn, det skrämmer nästan bort mig, men tydligen är det kanske en viktigt del för honom.
Jag sneglar med ett litet förundrat och chockat ansiktsutryck mot honom. Jag tittar då ner, sedan andas jag samtidigt som jag ser mig omkring och det är ingen som reagerat, han syster närmast står vänd emot oss. Ingen verkar ha notera hans planer, för då borde alla ha blivit helt tysta vid det här laget och med spänning inväntat mitt svar.
- Om jag gillar stora familjer, ehm vad vill du komma med den här frågan, svarar jag som att jag typ hatar barn eller aldrig någonsin planerat för mer än kanske max ett och spelar lite svårflörtad. Vad annars skulle jag svara jag är i chock.
Det här med barn är inte riktigt min grej att prata om och jag pratar helst inte om det med vem som helst, och nu när jag är i ett läge där jag bara vill gå härifrån för allt det här känns jättekonstigt, så svarar han.
- Gillar du stora familjer, frågade han och fortsatte, jag kommer ifrån en något större familj eller jag har typ 5 syskon, och han inser att han kan ha sagt lite för mycket. Helt ärligt skulle jag påstå att om han planerar att bli ihop med mig och ha en familj med mig var han något tidigt med att ta upp frågan om barn, det skrämmer nästan bort mig, men tydligen är det kanske en viktigt del för honom.
Jag sneglar med ett litet förundrat och chockat ansiktsutryck mot honom. Jag tittar då ner, sedan andas jag samtidigt som jag ser mig omkring och det är ingen som reagerat, han syster närmast står vänd emot oss. Ingen verkar ha notera hans planer, för då borde alla ha blivit helt tysta vid det här laget och med spänning inväntat mitt svar.
- Om jag gillar stora familjer, ehm vad vill du komma med den här frågan, svarar jag som att jag typ hatar barn eller aldrig någonsin planerat för mer än kanske max ett och spelar lite svårflörtad. Vad annars skulle jag svara jag är i chock.
Det här med barn är inte riktigt min grej att prata om och jag pratar helst inte om det med vem som helst, och nu när jag är i ett läge där jag bara vill gå härifrån för allt det här känns jättekonstigt, så svarar han.
- Asså skulle du vilja ha en stor familj med många barn eller inga alls, sa han för att förtydliga vad han menade. Är det som att han typ nyss kanske hintade om att han gillar mig och vill få bekräftat från mig att jag kanske gillar honom också. Eller varför pratar han om detta med mig?
Vill han ha barn med mig eller? Tänker jag.
Jag är 21 år gammal och vet inte hur det är att ha barn och har heller inga planer för det alls, men jag väljer att utgå ifrån min egen känsla när jag svarar honom. Jag tar mod till mig och försöker att inte visa någon nervositet över att prata om det.
Vill han ha barn med mig eller? Tänker jag.
Jag är 21 år gammal och vet inte hur det är att ha barn och har heller inga planer för det alls, men jag väljer att utgå ifrån min egen känsla när jag svarar honom. Jag tar mod till mig och försöker att inte visa någon nervositet över att prata om det.
- Hur många barn jag vill ha beror helt och hållet på hur jag skulle uppfatta de där första 9 månaderna, men främst sluttestet... Är det värt det kan jag? kan jag "kasta" bort 9 månader av mitt liv fler gånger, men annars räcker det gott och väl med ett, jag antar att det barnet skulle ha tur, med bra gener och så. Jag ser ju rikitigt bra ut, sa jag.
Med det sagt så insåg jag att vi hade fått en del uppmärksamhet, och han blev riktigt generad och tittar bort.
Mina tankar var, Vågar jag hoppas, kanske han faktiskt gillar mig, men asså gud vem kan komma på att ställa en sån här fråga utan att ha en tanke bakom det. Vill han kanske att det ska bli han och jag? Vänta vad händer, Omg jag dör. Sluta tänk!
Med det sagt så insåg jag att vi hade fått en del uppmärksamhet, och han blev riktigt generad och tittar bort.
Mina tankar var, Vågar jag hoppas, kanske han faktiskt gillar mig, men asså gud vem kan komma på att ställa en sån här fråga utan att ha en tanke bakom det. Vill han kanske att det ska bli han och jag? Vänta vad händer, Omg jag dör. Sluta tänk!
- Du vet alltså inte, är det enda han kan få fram.
Dum nog som jag är, som aldrig haft en kille svarar jag honom såhär. Hur i allsing dar kan det komma ur min mun?
- Vad säger du om att vi ska ta reda på det? sa...
- Vad säger du om att vi ska ta reda på det? sa...
Fortsättning följer, haha undra vem som säger detta?
